Tribute till musik.

En riktigt pissig dag.
Vaknar med ett ryck av att jag försovit mig, rusar ur sängen och hinner nätt och jämnt stänka lite kallt vatten i ansiktet för att vakna innan jag måste i skorna och ut ur huset. Det är minusgrader och jag hann varken ta mössan eller vantarna. När jag kommer till bussterminalen är bussen försenad.
5 minuter. 7. En kvart. Tidtabellen hånler när det slår mig. Det var fredag igår. Det är lördag idag. Jag är inte försenad, jag är uppe för tidigt. Bussen är inte sen, den kommer inte kvart över sju på lördagar. Förbannad, kall och trött lommar jag med tunga steg tillbaka hemåt.

Vad kan återställa dagen? Vad får vardagen att ljusna, istället för att räcka ut tungan?
Det är de ljuva tonerna från iTunesbiblioteket som muntrar upp. Musiken är som en varm mjuk filt som värmer när det är som kallast. (För att vara så klyschig som det bara går.)

K. T. Tunstall
Jeremy Camp
Lars Winnerbäck
Elliot Smith
Elin Sigvardsson
Bush
Coldplay
Delirious
Derek Webb

Vad hade jag gjort utan er?
Eloge till musiken som muntrar upp.

Big black horse in a cherry-tree.